Liams mamma

Dessa eländiga dagar!
Det känns som att jag håller på och bli galen snart.
Den ena dagen är den andra lik, gör inget speciellt. Umgås med min underbara son givetvis men annars?
Kanske tar en runda på stan, köper lite grejer, träffar nån kompis och sen hem igen.
Jag känner mig nästan som en levande död.
Jag vill att något ska hända!
Något som får mig på bra humör igen, men jag har ingen aning om vad.

Igår var Sara här och det var förstås trevligt :) Hon hade tagit med sig cola och brownies från jobbet. Smakade mumma!
Jag och mamma käkade lunch på tuna park och inhandlade lite presenter till pappa som fyller på söndag också.

På lördag har min underbara vän Stina födelsedagspartaj hos henne. Och tro't eller ej så erbjöd sig mamma att ta Liam under några timmar så att jag kanske kan komma förbi ett tag, vilket vore hemskt trevligt!
Det är ju nämligen som så att jag faktiskt aldrig har varit utan min son i mer än ett par-tre timmar. Mest på grund av att jag inte kan släppa tankarna på honom för en halv sekund om jag är iväg men också pga att det är omöjligt.
Liam vägrar flaskan vilket gör det svårt för någon annan att mata honom om jag skulle vara borta under en längre stund.
Nu har han visserligen börjat med både gröt och puréer men still, mammas mat är bäst.
Min lilla morsgris! <3

Det är så mycket tankar i mitt huvud just nu så ni anar inte. Jag vet varken ut eller in om någonting. Förvirringen är total med andra ord. Hur vet man hur man ska bete sig om man knappt vet vad man vill och känner?
Varför kan man inte känna sig säker på något och satsa på det till 100%?
Jag blir galen på mig själv!
Men så har jag alltid fungerat och jag vet också att allting alltid löser sig till det bästa i slutändan, det är bara så det är.


Men nej, det här inlägget vandrar iväg och blir lika kaotiskt som det är i min skalle så det är nog bäst att lägga ner.

Hoppas ni får en trevlig helg.
/V