Långt inlägg
Slutade tidigt idag, hade tre lektioner. Drog sedan ner på stan och träffade Stina på biblioteket, där jag även såg Emilys utställning, hon är verkligen grymt duktig! Tänkte lägga ut lite bilder så ni får se hur fina grejer hon gör/målar/fotar. Har inte frågat om lov men jag tror väl att det ska vara okej :)
(datorn krånglar & vägrar lägga upp några, ska försöka sen igen! )
Jag och Stina gick först och satt oss på mc'donalds, jag hade ju inte fått i mig något käk idag förutom en fjuttig liten macka så det blidde lite hamburgare på det ;) mums! Efter det gick vi till kungsörsbagarn för att stilla mitt sötsug (är sugen på något sött hela tiden numera!). Stina drack en latte och jag åt nån typ av choklad/apelsin godbit. Gott var det faktiskt :)
Nu sitter jag hemma, kom väl hem för nån timme sen. Tog tag i lite disk och damsugning, så nu förtjänar jag en lugn datastund tyckte jag, haha :)
Fick en kommentar om att jag borde skriva lite mera om min graviditet, och givetvis kan jag göra det!
Är bara så svårt att komma på något nytt att skriva, har vant mig så mycket vid det. Så tro det eller ej, men jag tänker faktiskt inte så mycket på att jag är gravid.
En grej som däremot har börjat bli riktigt jobbigt, är att det verkligen känns hur trångt det har blivit inne i magen! Efter att jag och Stina käkat på mc'donalds och kungsörsbargarn så kändes det bokstavligt talat som att magen skulle spricka. Det spännde något enormt och magen var kändes verkligen jättehård.
Det har också börjat trycka en del mot ena revbenet och det är ganska tungt att andas ibland eftersom bebis även trycker mot lungorna. Men det gör inte så mycket, är ju bara ett tecken på att vår lilla pojke växer! :)
Trots att jag inte tänker på graviditeten i sig särskilt mycket så gör den sig ju påmind hela tiden. Tänk er själva att gå på gymnasiet och se massor människor mellan 16-19 år hela dagarna. Man får många blickar.
På ett sätt är det ganska störande, men jag förstår väl givetvis att folk kollar, det skulle ju jag också ha gjort. Det jobbiga är snarare hur folk verkar dömma en och tro sig veta saker och ting. Det är så många som anser att jag tagit fel beslut och att de vet vad som är rätt och fel.
Men som sagt, vad har de för erfarenhet egentligen? De har självklart rätt till en åsikt men varför dömma mig efter något som de faktiskt inte vet ett skit om?
Nåja det finns mycket att klaga på angående andras åsikter om mitt liv. Men det är inte vad jag änker ägna mig åt! Inte just nu iallafall!
Jag satt och tänkte efter, jag har snart "varit gravid" i ett år. Hur fasen har det gått till tänker ni säkert. Jag har skrivit om det förr, men det känns bra att ta upp det igen. Eller ja, kanske inte bra men det är skönt att skriva av sig. På så sätt bearbetar man ju saker.
Förra året i mars fick jag reda på att jag var gravid, det var den största chocken någonsin för mig. Bestämde mig dock för att behålla barnet. Men det gick bara 9 veckor och sedan försvann den lilla. Jag fick missfall i mitten/slutet av maj. Fick bli skrapad på lassarettet så att alla rester skulle försvinna. Det skulle ta ett tag innan allt skulle återställa sig och hormonerna skulle gå ur kroppen. Efter det mådde jag extremt dåligt men bestämde mig sedan för att sätta in en p-stav så fort som min mens skulle komma tillbaka. En menstruation gick förbi medan jag var på semester på gotland (kunde inte få tag på någon läkare som kunde sätta i en där) så jag väntade helt enkelt på nästa. Som skulle komma i slutet av augusti.
Den kom aldrig. Mot all förmodan så hade jag blivit gravid igen. (Jag lovar risken var verkligen minimal!) Under den tiden hade jag och Icchay uppehåll i vårat förhållande och det var extremt jobbigt att få veta att jag var gravid igen. Det sårade mig nästan mer än vad det gjorde mig glad. För det kändes så skrämmande, jag kunde inte göra abort. Speciellt inte när graviditeten hade blivit till utom all förmodan. Det kändes som att det var meningen.
Men jag var jätterädd för att gå igenom samma sak igen, och speciellt om jag skulle behöva göra det utan min älskade Icchay. Lyckligtvis så behövde jag inte det, vi blev tillsammans kort därpå och vi har växt något otroligt tillsammans under den här tiden. Visst att det är jobbigt ibland, men det kanske inte är så konstigt när det är så mycket som händer?
Nu har jag precis gått in i vecka 27 och det känns verkligen fantastiskt! Vi vet att vi väntar en liten son och vetskapen om vilket kön barnet har gör graviditeten ännu verkligare. Nu känns det verkligen att det är en liten person som ligger där inne. Nämligen våran alldeles underbara son! Som jag verkligen längtar ihjäl mig efter att få träffa<3
Är givetvis nervös inför förlossningen, men jag jobbar på att tänka positivt. Det kommer gå bra. Och oavsett vilken outhärdlig smärta jag kommer känna så kommer det definitivt vara värt det.
För vi älskar dig något enormt våran lilla Liam<3
Nu har jag skrivit av mig en del iallafall! Och jag hoppas att det kan vara av intresse för de som läser :)
Älsk har inte kommit hem än (har teaterträning). Jag funderar på att göra iordning lite mat. Funderar på fläskkottletter och ris kanske? Vi får se :)
Ska i alla fall gå och se vad vi har hemma nu, börja ju bli riktigt hungrig!
Sköt om er!
/V
(datorn krånglar & vägrar lägga upp några, ska försöka sen igen! )
Jag och Stina gick först och satt oss på mc'donalds, jag hade ju inte fått i mig något käk idag förutom en fjuttig liten macka så det blidde lite hamburgare på det ;) mums! Efter det gick vi till kungsörsbagarn för att stilla mitt sötsug (är sugen på något sött hela tiden numera!). Stina drack en latte och jag åt nån typ av choklad/apelsin godbit. Gott var det faktiskt :)
Nu sitter jag hemma, kom väl hem för nån timme sen. Tog tag i lite disk och damsugning, så nu förtjänar jag en lugn datastund tyckte jag, haha :)
Fick en kommentar om att jag borde skriva lite mera om min graviditet, och givetvis kan jag göra det!
Är bara så svårt att komma på något nytt att skriva, har vant mig så mycket vid det. Så tro det eller ej, men jag tänker faktiskt inte så mycket på att jag är gravid.
En grej som däremot har börjat bli riktigt jobbigt, är att det verkligen känns hur trångt det har blivit inne i magen! Efter att jag och Stina käkat på mc'donalds och kungsörsbargarn så kändes det bokstavligt talat som att magen skulle spricka. Det spännde något enormt och magen var kändes verkligen jättehård.
Det har också börjat trycka en del mot ena revbenet och det är ganska tungt att andas ibland eftersom bebis även trycker mot lungorna. Men det gör inte så mycket, är ju bara ett tecken på att vår lilla pojke växer! :)
Trots att jag inte tänker på graviditeten i sig särskilt mycket så gör den sig ju påmind hela tiden. Tänk er själva att gå på gymnasiet och se massor människor mellan 16-19 år hela dagarna. Man får många blickar.
På ett sätt är det ganska störande, men jag förstår väl givetvis att folk kollar, det skulle ju jag också ha gjort. Det jobbiga är snarare hur folk verkar dömma en och tro sig veta saker och ting. Det är så många som anser att jag tagit fel beslut och att de vet vad som är rätt och fel.
Men som sagt, vad har de för erfarenhet egentligen? De har självklart rätt till en åsikt men varför dömma mig efter något som de faktiskt inte vet ett skit om?
Nåja det finns mycket att klaga på angående andras åsikter om mitt liv. Men det är inte vad jag änker ägna mig åt! Inte just nu iallafall!
Jag satt och tänkte efter, jag har snart "varit gravid" i ett år. Hur fasen har det gått till tänker ni säkert. Jag har skrivit om det förr, men det känns bra att ta upp det igen. Eller ja, kanske inte bra men det är skönt att skriva av sig. På så sätt bearbetar man ju saker.
Förra året i mars fick jag reda på att jag var gravid, det var den största chocken någonsin för mig. Bestämde mig dock för att behålla barnet. Men det gick bara 9 veckor och sedan försvann den lilla. Jag fick missfall i mitten/slutet av maj. Fick bli skrapad på lassarettet så att alla rester skulle försvinna. Det skulle ta ett tag innan allt skulle återställa sig och hormonerna skulle gå ur kroppen. Efter det mådde jag extremt dåligt men bestämde mig sedan för att sätta in en p-stav så fort som min mens skulle komma tillbaka. En menstruation gick förbi medan jag var på semester på gotland (kunde inte få tag på någon läkare som kunde sätta i en där) så jag väntade helt enkelt på nästa. Som skulle komma i slutet av augusti.
Den kom aldrig. Mot all förmodan så hade jag blivit gravid igen. (Jag lovar risken var verkligen minimal!) Under den tiden hade jag och Icchay uppehåll i vårat förhållande och det var extremt jobbigt att få veta att jag var gravid igen. Det sårade mig nästan mer än vad det gjorde mig glad. För det kändes så skrämmande, jag kunde inte göra abort. Speciellt inte när graviditeten hade blivit till utom all förmodan. Det kändes som att det var meningen.
Men jag var jätterädd för att gå igenom samma sak igen, och speciellt om jag skulle behöva göra det utan min älskade Icchay. Lyckligtvis så behövde jag inte det, vi blev tillsammans kort därpå och vi har växt något otroligt tillsammans under den här tiden. Visst att det är jobbigt ibland, men det kanske inte är så konstigt när det är så mycket som händer?
Nu har jag precis gått in i vecka 27 och det känns verkligen fantastiskt! Vi vet att vi väntar en liten son och vetskapen om vilket kön barnet har gör graviditeten ännu verkligare. Nu känns det verkligen att det är en liten person som ligger där inne. Nämligen våran alldeles underbara son! Som jag verkligen längtar ihjäl mig efter att få träffa<3
Är givetvis nervös inför förlossningen, men jag jobbar på att tänka positivt. Det kommer gå bra. Och oavsett vilken outhärdlig smärta jag kommer känna så kommer det definitivt vara värt det.
För vi älskar dig något enormt våran lilla Liam<3
Nu har jag skrivit av mig en del iallafall! Och jag hoppas att det kan vara av intresse för de som läser :)
Älsk har inte kommit hem än (har teaterträning). Jag funderar på att göra iordning lite mat. Funderar på fläskkottletter och ris kanske? Vi får se :)
Ska i alla fall gå och se vad vi har hemma nu, börja ju bli riktigt hungrig!
Sköt om er!
/V
Kommentarer
Postat av: jonna a.k.a luddes mamma
åh himmel, jag började gråta när jag läste detta inlägg. Fy tusan, jag är så himla glad för din skulle att lilla Liam ligger i din mage och gosar! :*
Postat av: sara
tänk att otroligt många kvinnor i alla tider har fött barn och både mamman och barnet har klarat sig bra! och då utan den sjukvård och de bedövningar som vi i dagens sverige har! det löser sig nog ska du se!
Postat av: Malin
Vicky!... hitta på något i veckan?
Postat av: maaalin..
Så himla roligt att läsa din blogg .. *fniss* (:
Postat av: Theres
Jättegrattis till din pojke som ligger och väntar därinne. Hoppas du får må bra de sista månaderna och förlossningen kommer säkert gå bra, det är ju viktigt bara det att tänka positivt, som du ju försöker göra!
Trackback
