Liams mamma

Inatt sov jag ensam i lägenheten och hade ont i magen under kvällen och dagen, men tänkte att det säkert skulle försvinna om jag käkade alvedon. Har ju haft ont nu i 2 dygn, på höger sida bredvid naveln ungefär. Alltså på samma ställe som när jag fick åka in till akuten i november. Problemet nu var bara att det inte hjälpte ett dugg att ta värktabletter, så jag blev ganska så orolig :S
Lyckades iallafall somna så småningom  men vaknade flera gånger och ringde till mamma vid 4-tiden och hon tyckte jag skulle försöka somna om. Lyckades somna vid 6 men vaknade igen vid halv 7 och det gjorde förbannat ont. Så jag ringde förlossningen och de tyckte att vi skulle åka in.

Klockan halv 8 började de undersöka mig men de hittade inget som tydde på att det var någon fara med bebis och graviditeten (tack och lov) men hade för mycket äggvita i urinen och lite sånt. Sen kom iaf en förlossningsläkare som skulle göra ett ultraljud och allt såg så fint ut! :) Han frågade om vi visste könet redan och nej sa vi, de kunde inte se det förra gången men vi ville veta!

Då pekade han på skärmen och sa "det syns ganska tydligt här" man kunde se en liten snopp! :D haha
Jag vart skitglad, känns så kul att äntligen veta! Och jag är jättelycklig över att vänta en son! Våran lilla Liam <3

Läkaren var skitrolig och jättesnäll så han skrev t.o.m. ut bilden på snoppen och sedan en på huvudet i profil :)

-

För att komma till det tråkiga så var det förmodlien något fel på min ena njure (de tyckte att det såg ut som jag hade en infektion eller något). Och antagligen så var det därför det gjorde så förbannat ont! Hur som helst, skönt att äntligen få veta vad det kan vara. Den andra möjligheten var att det kanske var blindtarmen :S men han trodde att förmodligen så lär det inte vara den, och det hoppas jag verkligen!

Mådde jättebra förutom att jag var extremt trött när vi åkte därifrån (hade fått ett morfinpiller). Så jag somnade i bilen när mamma åkte för att hämta upp mormor hos husläkaren. Vaknade dock efter ett tag och mådde etremt illa och öppnade dörren och spydde upp det lilla jag hade i magen. Hatar att spy, verkligen bland det värsta jag vet!
Mådde iaf mycket bättre efter det och vi åkte och lämnade av älsk i lägenheten för han började skolan lite senare och jag ville följa med mamma hem för att slippa vara ensam.

Började må illa igen när vi släppte av honom och spydde ännu mera, sen fick jag ett jätteobehagligt "tryck" över bröstet, brösen, axlarna och revbenen. Fattade inte varför i helvete det började göra ont där? Men jag och mamma satt oss iallfall och fortsatte hemåt. Var tvungen att stanna en sista gång när vi nästan var framme, fanns inget att spy upp så kom bara massa vidrig galla :/ och värken över bröstet blev värre och värre, krampade på nått konstigt sätt :S

När vi kom hem vart mamma tvungen att släpa mig ut ur bilen och jag kände mig helt förtvivlad och nästan dum över att jag hade så ont. Visste inte vadfan jag skulle göra, bara skrek och grät i panik. Jättekonstigt :S

Vi ringde till förlossningen och fick prata med barnmorskan som tagit hand om mig, hur snäll som helst! Hon lät jätteorolig och ville att vi skulle komma tillbaka dirket för sånna biverkningar skulle man inte ens kunna få :S Dessutom sa hon att blodprovet hade visat att jag hade för mycket vita blodkroppar. Men konstigt nog så ville jag verkligen inte åka tillbaka trots värken, orkade liksom inte :(
Så jag frågade henne om jag kunde stanna hemma och avvakta, hon sa att det var okej, men jag var tvungen att komma in om det inte gick över.
Lyckades iallfall somna och efter ett par timmar så kändes det mycket bättre! Krampen hade släppt och illamåendet avtagit.

Har mådde lite illa nu till och från och haft lite ont i magen men inget allvarligt (peppar peppar).

-

Nu sitter jag bara här och känner mig jätteglad! :D Känns så fantastiskt underbart att veta att det är en liten son vi väntar, våran lilla Liam! :) <3 Känns mycket verkligare nu på något sätt! Åh det är så himla underbart :)

Förresten så ömsade Emo skinn igår och det var därför han blivit alldeles vit! :p Så nu är det bara förstoppningen som måste lösa sig, hoppas det. Börjar ju fatta tyckte för den lilla krabaten, trodde jag aldrig.


Men men, undra om någon orkade läsa allt, bra jobbat isf ;)

Sköt om er allihopa! :)
Puss & Kram
/V