Komplicerat...
Måste bara skriva TACK till er som finns där och bryr er, ni förstår inte hur mycket det betyder!
Känner mig faktiskt lite smått patetisk som sitter här och beklagar mig om hur dåligt jag mår.
Men det är ju trots allt en blogg, sen så får väl de som känner för det tycka att jag är tragisk.
Jag vill bara skriva av mig. jag behöver det för min egen skull.
Igår hände något som fick mig ner på botten igen.
Tänker inte ta det här, och tänker väl inte tala om det för någon heller.
Men det är en väldigt stor grej som tär på mig så in i h*lvete...
Hur som helst så kommer vi försöka lösa det på bästa sätt
och bara hoppas att det kommer fungera.
Annars vet jag inte vad som kommer hända =/
-
Usch jag vill inte sitta här och låta deppig!
Men det kommer över mig hela tiden, jag känner mig ensam som bara den.
Jag vet att jag har mina vänner och tacka gud för att ni finns!
Men det blir liksom inte av att man ses längre.
Känns inte heller som att det finns någon som jag "verkligen" kan prata med.
Tror inte ens att jag skulle våga öppna upp mig precis om hur jag känner.
Känns som att ingen riktigt skulle förstå.
Äsch, ska sluta tänka så negativt....
Saker löser sig nog så småningom på ett eller annat sätt!
Liam ligger just nu och pratar med sin mormor inne i köket,
så otroligt underbar!
Jag vill i alla fall att ni ska ha klart för er att oavsett hur saker ser ut och hur mycket jag beklagar mig,
så finns det ingenting som är så fantastiskt och underbart som att vara mamma till min lilla Liam.
Han är det bästa som hänt mig och jag ångrar honom inte för en sekund!
Att känna en kärlek så stark som denna är något jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva.
Liam, mamma älskar dig över allt på jorden!
/V - better in time
Jag tycker att du är jättestarkt och modig som öppnar upp dig så pass mycket som du gör.
Det ÄR okej att vara nedstämd och inte vara på topp jämt. Att vara mamma är ett ständigt arbete och det tar som tusan på krafterna. Jag är trött konstant trots att Isadora sover bra om nätterna och den tröttheten man får som mamma leder till att man blir deppig och sur. Du är fullkomligt normal. ;]
Jag önskar att man kunde få uppleva det du skriver om, det låter helt fantastiskt med din son och hur du beskriver dina känslor.
en blogg kan vara ett mycket bra sett att få avreagera sig på..jag brukar känna mig mycket lättad efter ha skrivit en rad eller två :)
Du är stark gumman! Du vet att jag finns här för dig! du kan ALLTID prata med mig vilken tid på dygnet som helst. även om du inte vill så vill jag att du ska veta det. JAG ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET!!!<3
