Liams mamma

Åh hatar att skriva av mig i bloggen när det är så många som läser, personer jag vill ha ut ur mitt liv men som ständigt håller sig uppdaterade om mig genom min blogg. Gulligt värre.

Vill inte heller att du ska läsa det här och ta åt dig igen.

Men jag måste få ur mig det här och har inget bättre ställe att skriva det på.

Hur kan du sitta och ljuga mig rakt upp i ansiktet?
Försöka undanhålla saker för mig så att det ska se bättre ut för din del?
Jag blir så äckligt sårad varje gång och jag hatar mig själv för att jag fortfarande tycker om dig så galet jävla mycket och inte vill något hellre än och ha dig i mitt liv igen.
Men som det ser ut nu så verkar det vara tvärkört.
Du har gjort dina val och jag orkar inte bli indragen i den där skiten igen. Förstår du inte det?
Orkar inte ha en jävla psykopat som ska finnas med i bakgrunden och försöka sabba mitt liv.
Det är bara tragiskt att du låter människan ljuga dig rakt upp i ansiktet utan att ens inse det själv.
Och sedan komma och göra detsamma mot mig. Men ja, man blir som man umgås antar jag.

Inga fler lögner trodde jag, men tji fick ja!

Usch, vill inte att det ska sluta såhär, men vadfan ska jag göra tycker du?
Vill inte låta kall och elak, men hur ska jag reagera? Är det konstigt att jag reagerar som jag gör efter all skit som varit?

Tänker inte låta en person som jag fortfarande älskar såra mig igen.