Hold my hand, don't let me fall...
Den meningen stämmer ganska bra in just nu.
Se sitt liv rasa ihop framför ögonen på en
Jag vet inte hur mycket längre jag orkar kämpa :'(
Du är mitt liv, du är min fästman, du är pappan till barnet som ligger i min mage, du är fan hela min värld. På riktigt.
Senast igår när jag gick hem från bussen så tänkte jag på hur lyckligt lottad jag är som har dig.
Och om jag förlorade dig, vem vore jag då?
Jag vet inte längre.
Det skrämmer mig, jag vet inte vem jag är om du inte finns i mitt liv.
Allt som vi gått igenom, de flesta par skulle ha kraschat för länge sen, men vi har alltid sagt att "tillsammans klarar vi allt".
Det är precis vad vi har gjort också.
Men nu börjar det bli jobbigt att kämpa, både för dig och för mig.
Vi mår inte bra längre, även om vi försöker inbilla oss det varje dag.
Problemet är bara att utan varandra så blir ingenting bättre.
Bara värre.
Så vad kan vi göra?
Jag orkar inte fortsätta såhär, det känns som om mitt hjärta slits isär så fort det blir såhär,
och det blir alltid såhär numera.
Jag är inte villig att gå igenom det liv vi byggt upp tillsammans och det vi skapat, ensam.
Jag kommer aldrig någonsin klara av det, det är inte något jag säger, det är så det är.
Jag fungerar inte utan dig.
Du är en del av mig, du har verkligen blivit det.
Att förlora dig vore som att slita bort ett stort stycke av mig själv och sedan fortsätta leva.
Det fungerar inte!
Jag klarar det inte, aldrig någonsin :'(
Alla dessa tankar gör så ont, så förbannat ont.
Att tänka tillbaka på allt vi gått igenom, allt vi klarat av, allt vi byggt upp.
Hur skulle jag någonsin kunna låta det gå förlorat?
Folk faller bort från mig som jävla dominobrickor,
men du finns alltid kvar.
Du tröstar mig, du stöttar mig, och du lovar att alltid finnas där.
Jag tror på dig, jag vill tro på dig!
Men tänk om det inte är sant?
Tänk om vi inte klarar det längre?
Vi måste göra det och jag vill att det är något som du ska förstå lika mycket som jag.
Du är mitt liv, du är min värld, du är min framtid. Du är allt för mig.
Jag kan inte leva utan dig :'(
/V
Se sitt liv rasa ihop framför ögonen på en
Jag vet inte hur mycket längre jag orkar kämpa :'(
Du är mitt liv, du är min fästman, du är pappan till barnet som ligger i min mage, du är fan hela min värld. På riktigt.
Senast igår när jag gick hem från bussen så tänkte jag på hur lyckligt lottad jag är som har dig.
Och om jag förlorade dig, vem vore jag då?
Jag vet inte längre.
Det skrämmer mig, jag vet inte vem jag är om du inte finns i mitt liv.
Allt som vi gått igenom, de flesta par skulle ha kraschat för länge sen, men vi har alltid sagt att "tillsammans klarar vi allt".
Det är precis vad vi har gjort också.
Men nu börjar det bli jobbigt att kämpa, både för dig och för mig.
Vi mår inte bra längre, även om vi försöker inbilla oss det varje dag.
Problemet är bara att utan varandra så blir ingenting bättre.
Bara värre.
Så vad kan vi göra?
Jag orkar inte fortsätta såhär, det känns som om mitt hjärta slits isär så fort det blir såhär,
och det blir alltid såhär numera.
Jag är inte villig att gå igenom det liv vi byggt upp tillsammans och det vi skapat, ensam.
Jag kommer aldrig någonsin klara av det, det är inte något jag säger, det är så det är.
Jag fungerar inte utan dig.
Du är en del av mig, du har verkligen blivit det.
Att förlora dig vore som att slita bort ett stort stycke av mig själv och sedan fortsätta leva.
Det fungerar inte!
Jag klarar det inte, aldrig någonsin :'(
Alla dessa tankar gör så ont, så förbannat ont.
Att tänka tillbaka på allt vi gått igenom, allt vi klarat av, allt vi byggt upp.
Hur skulle jag någonsin kunna låta det gå förlorat?
Folk faller bort från mig som jävla dominobrickor,
men du finns alltid kvar.
Du tröstar mig, du stöttar mig, och du lovar att alltid finnas där.
Jag tror på dig, jag vill tro på dig!
Men tänk om det inte är sant?
Tänk om vi inte klarar det längre?
Vi måste göra det och jag vill att det är något som du ska förstå lika mycket som jag.
Du är mitt liv, du är min värld, du är min framtid. Du är allt för mig.
Jag kan inte leva utan dig :'(
/V
Kommentarer
Postat av: Tess
svar: såg inte att du hade skrvit en kommentar för en nu. :/ Ja visst är vovven söt hihi. åå just nu stor det stil vad de är för ras på honom.
Vad är det för ras ni har på eran hund?
Tack så mycket. Nej vad skoj att du är också gravid oj du är allt före mig jag är i vecka 16 (imorgon) Lycka med allt ni också. =)
Postat av: Angelica
Allt har inte med att du är gravid nu och båda är lite små nervösa och har mycket tankar i huvudet som det är som det är nu?
Hoppas det blir bättre. kram
Postat av: Jonna
åh.. hoppas det "blir bättre" för dig, eller hur man ska säga.
Postat av: Theres
De kommer att lösa sig gumman de vet du :) ni har tagit stora steg, våde flyttat ihop, ska skaffar barn & förlovat er, ni kanske bara behöver ge de lite mera tid :)
Trackback
