Känslor
Har funderat över alla lustiga känslor som kommer och går inom mig.
Världens lyckligaste ena stunden, har min underbara pojkvän,
min underbara son, och ja, vänner och familj.
Kan ändå inte släppa känslan av att vara värdelös.
Har fått det slängt i ansiktet så många gånger,
att jag inte duger,
att jag inte betyder något.
Kan väl inte säga att det hänt på länge nu, men känslorna sitter kvar som taggar.
Antar att all skit kommer över mig pga att det är så mycket som hänt nu,
en så stor omställning i mitt liv.
Ena sekunden präglas dagarna av glädjetårar och andra så är jag på botten igen.
Ena sekunden känner jag mig så otroligt stolt över valet jag gjort och hur pass bra jag klarat mig igenom allting.
Men andra sekunden så krossas jag av saker och människor jag förlorat på vägen.
Jag känner mig så svag till och från och jag är faktiskt förvånad över att jag gör det.
Jag borde känna mig stark, men det känns nästan som att osäkerheten börjar ta över igen.
Vet egentligen inte varför.
/V
Kan känna sådär jag med ibland. Det kommer som vågor, vissa dagar är man hur stolt över sig själv och det man åstadkommit, och andra dagar mår man så illa att man "nästan" kan ge upp allt för vissa tankar. Men det ordnar sig, det vet vi ju alla. Det är bara så jobbigt att gå igenom dessa faser i livet. Stå på dig tjejen! Du klarar det här nog också! PS. Din blogg är mycket intressant att läsa, och du har ett underbart barn!
Du är otroligt stark gumman! En underbar mamma och underbar människa <3 Känns så tråkigt att vi kommit så långt ifrån varann. Måste ses nån dag. Kanske ta en fika? <3
Efter regn kommer solsken <3
Vicky, du är helt fantastisk! Och jag önskar att du alltid kunde se dig själv som det! Men jag förstår att det inte alltid känns så.. sånt kan ändras inom loppet av några minuter, och det är påfrestande =/ vi ses snart vännen min! <3
